Tornfalk

Så känner du igen den

• Ljust rostbrun rygg med svarta fläckar och svarta vingpennor
• Hanen har grått huvud och grå, ofläckad övergump och stjärt
• Honan har rostbrunt huvud och stjärt tvärstreckad med svart och rostbrunt
• Mörkt band i stjärtens bakkant, smalt vitt ändband och ganska mörkt mustaschstreck

Läte

Det vanligaste lätet är en snabb, gäll ramsa, ki-ki-ki-ki, som fungerar som varningsläte. Honan och ungfåglarna tigger med ett drillande kirrl, kirrl som upprepas flera gånger.

Var och när

Tornfalken är delvis flyttfågel och häckar i Sverige. Den finns i öppna marker som fält, hedar, buskmarker och våtmarker, och har på senare år spridit sig norrut upp till fjällens björkskog. I Skåne och på västkusten övervintrar den, i övriga landet flyttar den söderut i augusti till november och återkommer i mars till april. Den rapporteras från alla 21 län och mest i augusti och september.

Föda och beteende

Födan är främst möss och andra små gnagare, men även groddjur, ödlor, skalbaggar och gräshoppor. När den ryttlar står den cirka 20 meter över marken med snabba vingslag och solfjäderlikt utfälld stjärt. Den jagar också från stängselstolpar, telefonstolpar och grenar, och ses ofta jaga längs vägkanter och motorvägar.