Skata

Så känner du igen den

• Lång, kilformad stjärt, ofta lika lång som resten av kroppen
• Vit buk, vita kroppssidor och skuldror, resten svart med metallglans
• Stjärt och vingpennor skimrar i grönt, blått eller purpur på nära håll
• Unga fåglar har mer brunsvart huvud och bröst och kortare stjärt utan glans

Läte

Det vanligaste lätet är ett hest, skrattande schackande i serier: ”schäck-schäck-schäck”. Det är ett varnings- och alarmläte, och snabbt, upphackat schäckande visar stor upprördhet. Paren har en låg, halvkvävt pladdrande sång som ofta hörs under kalla vinterdagar. Revir markeras med ett läte som låter ”kia”, ”kjää” eller ”kik”.

Var och när

Skatan är delvis flyttfågel och häckar i Sverige. Här är den helt knuten till mänskliga boplatser och påträffas sällan mer än några hundra meter från bostäder. I städer bor den främst i villaområden, parker, alléer, kyrkogårdar och stora trädgårdar. Den rapporteras från alla 21 län och mest i december och januari. Beståndet uppskattades 2007 till 300 000 till 700 000 par.

Föda och beteende

Skatan är allätare och söker ofta föda på marken. Under häckningstiden på vår och försommar plundrar den andra fåglars bon på ägg och ungar. På marken hoppar den ofta jämfota eller går med knyckiga rörelser, gärna med rest stjärt. Flykten är flaxig och går i rak bana. På vintern bildar skator flockar från ett dussin upp till några hundra fåglar.