Ormvråk

Så känner du igen den

• Kompakt och bredvingad, honan i genomsnitt 2 till 7 procent större än hanen
• Oftast brun och vattrad men mycket varierande, ofta med ljust U-format band över bröstet
• Underifrån i flykten: ljusare vingundersida med mörk bakkant
• Vuxna har gula fötter och vaxhud, unga har ljusare öga och längsstreckad undersida

Läte

Huvudlätet är ett klagande, långt bärande ”pii-jå” eller ”piii-o”. Det fallande, jamande lätet hörs mest i flykten och härmas gärna av nötskrikan.

Var och när

Omkring 35 000 par häckar i stora delar av det trädbevuxna Sverige, men arten saknas i fjällen. Den är delvis flyttfågel: de flesta flyttar kort till vinterkvarter i Europa, men i södra Sverige och särskilt Skåne övervintrar den. Flytten söderut sker i augusti till november, återflytten i februari till maj. Vid Falsterbo har som mest 41 000 ormvråkar räknats. Den rapporteras året runt och från alla 21 län.

Föda och beteende

Födan består främst av smågnagare som sorkar och möss. Den ses ofta på nyplöjda åkrar där den letar efter mask och insekter. Den spanar gärna från träd eller stolpar vid vägar och söker trafikdödat vilt. Boet läggs i ett större träd, oftast gran, och honan lägger två till fyra ägg i april till maj. Paret ruvar tillsammans i 33 till 38 dygn.