Morkulla

Så känner du igen den

• Rund och kraftig med lång, rak näbb som är blekt köttfärgad med svart spets
• Spräcklig ovansida i svart, askgrått och rödbrunt, tvärgående svart teckning på huvud och nacke
• Stora ögon som sitter mycket långt bak på huvudet
• Hane och hona har samma färgteckning och kan inte skiljas åt i fält

Läte

I spelflykten hörs tre till fyra dämpade, knorrande ljud som avslutas med ett spetsigt, explosivt ljud: "oårt oårt oårt pissp". Lätet är skarpt och högt, ungefär "ziwitz", omväxlande med ett utdraget, grodlikt "quorr".

Var och när

Morkullan är en flyttfågel som häckar i hela Sverige men är vanligare i de mellersta delarna. Den återkommer till Skåne mot slutet av mars och till mellersta Sverige i början av april, och flyttar söderut i oktober och november. Den rapporteras mest i juni och sällan i januari, augusti och september. Endast enstaka individer försöker övervintra i södra Sverige vissa vintrar.

Föda och beteende

Morkullan är nattaktiv och ligger gömd i buskar och snår under dagen. Vuxna fåglar flyger upp först i sista stund när en människa närmar sig och far iväg med ett surrande vingljud. Vid morkulledraget flyger hanen i skymningen flera gånger fram och tillbaka över reviret och låter höra sin lockton. Födan är främst daggmaskar, men också insekter och deras larver, sötvattensblötdjur och vissa fröer.