Storspov

Så känner du igen den

• Lång näbb som böjer av nedåt och långa, gråblå ben
• Brungråspräcklig dräkt med mörkt streckade kinder mot ljus haka och strupe
• I flykten syns en vit kil från övergumpen upp på ryggen
• Könen är lika, men honan är något större och har längre, mer böjd näbb

Läte

Det välkända lätet är ett högt ”curloo-oo”. Sången är stark och rytmiskt drillande och börjar med några ödsliga och dystra toner. Locklätet är en stark, uppåtkrökt vissling med ödslig klang. I flykten låter den ”tlüih”, som blir ”tüi-tüi-tüi” när den är upphetsad.

Var och när

I Sverige häckar storspoven över större delen av landet, men den saknas i fjällen och fjällnära områden. Den rapporteras mest i april. Andelen av alla fågelrapporter är högst i Halland, Västerbotten och Norrbotten. Beståndet uppskattades 2008 till 9 000 par, mot 22 000 till 25 000 par i mitten av 1980-talet. På svenska rödlistan 2025 är den klassad som starkt hotad.

Föda och beteende

Storspoven söker främst efter ryggradslösa djur i mjuka lerbottnar med sin långa, krökta näbb och kan också ta krabbor och daggmaskar. Den är ganska skygg för människor. Utanför häckningstiden är den mycket social och ses ofta tillsammans med flera andra. Den ses ofta högre upp på åkrar och fält än många andra vadare.