Nötskrika

Så känner du igen den

• Hane och hona är lika: rödgrå kropp, vitaktig strupe och svart mustaschstreck
• Azurblå vingtäckare med svarta tvärstreck och en stor vit fläck på den svarta vingen
• I flykten lyser vit gump mot mörk stjärt, vingarna är svartvita med ljusblått
• Ungefär lika stor som en kaja, med tofs och kraftig gråsvart näbb

Läte

Vanligast är ett högljutt, hest skränande "räk, räk", främst som varning men ibland som lockläte. Den har också ett jamande läte likt ormvråkens och kan härma andra fåglar, särskilt duvhök. Sången är lågmäld med djup, visslande klang och hörs om vårvintern.

Var och när

Nötskrikan häckar allmänt i södra och mellersta Sverige och upp till och med mellersta Norrland. Den rapporteras från alla 21 län och mest i oktober till januari. Vissa år ses stora mängder flyttningsbenägna nötskrikor vid Norrlandskusten. I barrskogszonen föredrar den näringsrika tall-granskogar med hög andel gran. Arten är inte rödlistad i Svenska rödlistan 2025.

Föda och beteende

Den äter frukter, insekter, kräldjur, fågelägg, fågelungar och mindre däggdjur. På hösten hamstrar den vinterföda, i södra delarna främst nötter och ekollon. Mellan träden flyger den tyst och svävande, men på marken rör den sig otympligt och hoppande. Under häckningstiden lever den parvis, annars familjevis eller i spridda flockar. Boet läggs i träd, ofta gran, 2 till 10 meter över marken.