Spillkråka

Så känner du igen den

• Nästan helt svart dräkt med ljusa ögon och relativt lång hals
• Kraftig, benvit näbb, bred vid basen och med tydlig mörkgrå spets
• Nästan lika stor som en råka men smalare och med betydligt längre stjärt
• Hanen har röd panna och hjässa, honan är bara röd i nacken

Läte

Sången hörs på våren och är ett starkt, gällt klyi-klyi-klyi i snabb följd. I flykten låter den med ett skrikigt och ihärdigt kryck-kryck-kryck eller krri-krri-krri med rullande r. Efter landning hörs ofta ett ljudligt, visslande och utdraget kliiyy. Trumningen på våren är kraftfull och rullande och kan höras upp till fyra kilometer bort.

Var och när

Spillkråkan är stannfågel och förekommer sparsamt, lokalt tämligen allmänt, i hela Sverige utom i fjälltrakterna. Den rapporteras året runt och från alla 21 län. Den häckar i barr-, bland- och lövskog men är vanligast i blandskog och föredrar högstammig, talldominerad gammelskog. Från 2025 har hotstatusen ändrats från nära hotad till livskraftig.

Föda och beteende

Födan består mest av myror, särskilt hästmyror som den hackar fram ur angripna träd, stubbar och liggande stammar. På vintern öppnar den även myrstackar, och på sensommaren kan den äta körsbär och blåbär. Flykten är rak och ser ostadig ut med flaxande vingar, inte bågig som hos andra hackspettar. Bohålet hackas ut cirka tio meter över marken, oftast i en relativt fristående asp eller tall.