Strömstare

Så känner du igen den

• Helsvart på håll, med lysande vit haka och vitt bröst
• Tjock och kortbent, med korta kupiga vingar och kort stjärt med rak bakkant
• Sitter ofta på stenar i forsen och niar ryckigt med stjärten uppåt
• Ungfåglar är vattrat grå och har rent vitt bara på hakan

Läte

Sången hörs ofta mitt i vintern och är en lugnt framförd ramsa av lågmälda, ganska skrovliga och gnisslande toner. Locklätet är kort och strävt, och i flykten ropar den ett gällt "zil, zil, zil".

Var och när

Strömstaren är delvis flyttfågel och häckar i större delen av Sverige, tätast i norra halvan och särskilt vid vattendrag på fjällsluttningarna. På vintern finns den spridd över hela landet, ibland ända ute i kustbandet. Den rapporteras mest i december till februari och sällan i april, augusti och september. Andelen av alla fågelrapporter är högst i Jämtland, Västernorrland och Dalarna.

Föda och beteende

I vattendraget söker den efter nattsländelarver och andra småkryp, och en favoritföda är märlkräftan Gammarus. Den simmar och dyker mycket skickligt. Flykten är snabb och rak, utan bågar eller glid, med mycket snabba vingslag. Boet är förhållandevis stort och klotformat med en liten rund öppning och byggs i stenklyftor, under broar och liknande platser vid strömmande vatten.