Bergfink

Så känner du igen den

• Vit övergump och mer eller mindre orangefärgat bröst i alla dräkter
• Saknar bofinkens vita yttre stjärtpennor
• Hanen i sommardräkt har glänsande blåsvart huvud, nacke och mantel samt svart näbb
• Honan har grått och brunt huvud, orangebeige bröst och varmbrun mantel

Läte

Sången är en monoton och ödslig, sekundlång surrande ton som ornitologen Erik Rosenberg jämförde med en liten cirkelsåg i fjärran. Locklätet är ljudligt och karaktäristiskt, med nasalt kväkande klang. I flykten hörs korta läten som låter tk-tk.

Var och när

Bergfinken är delvis flyttfågel och häckar i Sverige, främst i Norrlands skogs- och fjälltrakter, från maj till början av augusti. Den övervintrar normalt i Centraleuropa, men vid god tillgång på mat kan stora mängder stanna i Sverige, under bokollonår flera miljoner. Den rapporteras mest i oktober och december. Andelen av alla fågelrapporter är högst i Norrbotten, Jämtland och Västerbotten.

Föda och beteende

Bergfinken lever främst av frön och bär, men ungarna matas med insekter, särskilt fjärilslarver. I vinterkvarteren är den specialiserad på bokollon och håller främst till i lövträdsområden, i synnerhet med bok eller avenbok. Under vår- och höststräcket ses stora flockar som rör sig på ett märkligt rullande sätt över stubbåkrar och fält, ofta tillsammans med bofinkar.