Svartmes

Så känner du igen den

• Svart huvud med tydlig vit nackfläck, vitaktiga kinder och svart haklapp
• Blåaktigt svart rygg och två vita vingband på vingen
• Vitaktig undersida som övergår i beige till rostbrunt på kroppssidorna, kort stjärt
• Hane och hona är lika, unga fåglar är mattare med gulaktig nackfläck och kinder

Läte

Locklätet är ett tuii eller sii. Sången är ett gällt, upprepat if-he, if-he, if-he, snabbare och ljusare än talgoxens, och hörs mest från januari till juni men även på hösten. Flockar som letar föda håller kontakt med korta dee- eller see-see-läten.

Var och när

Svartmesen förekommer i hela Sverige utom längst i norr och rapporteras från alla 21 län. Den rapporteras mest i december till februari. Den håller till i barrskog, och i blandskog söker den sig till barrträden. Stammen har minskat med 32 till 49 procent på 30 år men varit ungefär stabil de senaste tio åren.

Föda och beteende

Svartmesen äter frön, insekter och spindlar och besöker trädgårdar för föda, särskilt solrosfrön. Den håller sig ofta högt uppe i träden och sitter oftare än andra mesar på trädstammar, där de små hoppen påminner om en trädkrypare. På vintern bildar den små flockar med andra mesarter och ansluter sig till gråsiskor och grönsiskor i al och björk.