Talltita

Så känner du igen den

• Mattsvart hjässa och haklapp, gråbrun rygg och vitaktig buk
• Rent vita kinder som når ända bak till nacken
• Kraftig nacke, ofta kallad tjurnacke, och kort, knubbig svart näbb
• Ljus vingspegel på den hopfällda vingen, och könen är lika

Läte

Det vanligaste lätet är ett nasalt ”zee, zee, zee”, och varningslätet är ett utdraget ”tsitsidäää”. Sången består av fem till sex fallande visseltoner som låter melankoliska, klagande pipanden som ”dju-dju-dju-dju-dju”.

Var och när

Talltitan förekommer allmänt i nästan hela Sverige, utom på Gotland och i delar av Skåne. Beståndet uppskattades 2018 till 542 000 par, men arten har minskat markant sedan 1970-talet. Den rapporteras mest i november till februari, och andelen av alla fågelrapporter är högst i Norrbotten, Jämtland och Västerbotten.

Föda och beteende

Talltitan äter skalbaggar, insekter, spindeldjur och frön. På vintern lever den till stor del av frön som den hamstrat under hösten i barkspringor och under lavar. Den håller sig till reviret året runt, ofta lever två par i samma revir, och den besöker fågelbord. Bohålet gräver den ofta ut själv, oftast i en rutten stubbe eller ett murknat träd.