Berguv

Så känner du igen den

• Tydliga örontofsar, orangegul iris och stort huvud, tofsarna syns inte i flykt
• Bröstet kraftigt svartstreckat på gulbrun botten, magen rostgul med smala svarta streck
• Mörkbrun ovansida med grova fläckar och svart tvärvattring, svart näbb och svarta fötter
• Honan är tydligt större än hanen, unga fåglar har relativt små tofsar och dun på huvudet

Läte

Hanens sång är ett mycket djupt tvåstavigt hoande där andra stavelsen är betydligt lägre. Den hörs främst på vårvintern, ibland på hösten, och kan i goda väderförhållanden höras upp till 4 kilometer bort. Honan har ett skrovligt skällande lockläte, rhäeff. Ungarna tigger mat med ett ljudligt tju-ysch under nätter i augusti.

Var och när

Berguven är stannfågel i Sverige och häckar lokalt i södra och mellersta Sverige, på Gotland och i stora delar av Norrland, främst i kustlandet. I början av 2000-talet uppskattades beståndet till cirka 500 frihäckande par. Den klassas som sårbar (VU) på svenska rödlistan. Den rapporteras mest i januari och sällan i augusti. Andelen av alla fågelrapporter är högst i Dalarna och Skåne.

Föda och beteende

Berguven är nattaktiv och kan dagtid sitta stilla på något undangömt ställe. Den lever främst av gnagare som brunråtta och vattensork men tar också hare, kanin, änder samt kråk- och måsfåglar. Örontofsarna hålls lågt åt sidorna när den är avspänd och reses när den ropar eller är upprörd. Boet ligger ofta på en klipphylla, och honan lägger två till tre ägg i mars till april.