Jorduggla

Så känner du igen den

• Mycket långa, smala och ganska spetsiga vingar med svarta vingspetsar
• Ljust ansikte och gula ögon omringade av svart, örontofsarna syns oftast inte
• Grovt streckat bröst på gulbrun botten som kontrasterar mot den ljusa buken
• Mörk halvmåneformad fläck vid handloven, hane och hona är lika färgade

Läte

Hanens sång, ofta framförd högt upp i flykten, är en snabb serie djupa po-po-po, oftast 6 till 20 stavelser. Honan tigger med ett hest, utdraget tjerr-app och varnar med ett raspigt tjeff-tjeff-tjeff. Ugglan slår också ihop vingarna i snabb följd, ett smattrande ljud som påminner om en fladdrande flagga. I vinterkvarteren är den tyst.

Var och när

Jordugglan är delvis flyttfågel och häckar i Sverige, främst i Norrland men även på hyggen i Mellansverige, på södra Öland och på kala skärgårdsöar i söder. Den återkommer i april till maj och rapporteras mest i maj och oktober. Vissa individer övervintrar i Syd- och Mellansverige, som nordligast i höjd med Småland. Arten är rödlistad som nära hotad och beståndet minskar.

Föda och beteende

Jordugglan fångar främst små gnagare, särskilt sork, men även andra smådjur samt fåglar och deras ungar. Den jagar mest i skymningen och på morgonen och är mer dagaktiv än många andra ugglor. Flykten är lätt och nästan slowmotionartad, ofta med glidflykt på stela vingar. Boet är en fördjupning i marken, och honan ruvar medan hanen matar henne.