Gärdsmyg

Så känner du igen den

• Mycket liten och brun, med kort hals och kort stjärt som ofta hålls upprätt
• Rödbrun ovansida, brunvit undersida och fin mörk tvärvattring över stora delar av fågeln
• Ljust ögonbrynsstreck, mörkt tygelstreck och ganska lång, spetsig, lätt nedåtböjd näbb
• Hane och hona är lika, unga fåglar har fläckig undersida och svagare vattring

Läte

Det vanligaste lätet är ett skarpt, upprepat ”tic-tic-tic”, likt rödhakens men snabbare. När fågeln är upprörd övergår det i ett eftertryckligt surrande, som ett urverk som går ner. Sången är kraftfull, lång och komplex, med drillar och långa partier av metalliskt klingande toner, och hörs både sommar och vinter.

Var och när

Gärdsmygen häckar tämligen allmänt i södra halvan av Sverige och mer sparsamt upp till Jämtland och Norrbotten. De flesta flyttar söderut på vintern, men några stannar kvar och stryker då ofta omkring. Den finns i skog med tät undervegetation, odlingsbygd, trädgårdar med frodig örtvegetation och på kala öar med enstaka snår. Den rapporteras från alla 21 län, mest i november och december.

Föda och beteende

Födan är mest insekter och spindlar, men på vintern äter den även puppor och frön. Den rör sig med snabba ryck, letar i springor och hoppar upp på nedfallna stockar. Flykten är kort, snabb och rak med surrande små rundade vingar. Nattetid, särskilt på vintern, övernattar den i små håligheter, mörka prång eller övergivna fågelbon. Hanen bygger flera bon, upp till sex eller sju.