Pilfink

Så känner du igen den

• Kastanjebrun hjässa och nacke samt en svart fläck på den vita kinden
• Svart haka och strupe, och svart mellan näbb och strupe
• Bruna vingar med två tydliga smala vita vingband
• Hane och hona ser likadana ut, ungfåglar är blekare med sotgrå kind- och strupfläck

Läte

Pilfinken saknar egentlig sång, men oparade eller uppvaktande hanar yttrar en upphetsad serie tschip-läten. Typiska läten är ett träaktigt tek tek tek och ljusa zwit-läten, och flyktlätet är ett strävt teck. Lätena liknar gråsparvens men är svagare och ofta mjukare.

Var och när

Pilfinken är vanlig i södra och mellersta Sverige, och tätheten avtar norrut. Den har utökat sin utbredning i Fennoskandien och rapporteras från alla 21 län. Den rapporteras mest i december och januari. Där både pilfink och gråsparv finns häckar pilfinken på landsbygden, gärna nära våtmarker. Arten är inte rödlistad i Svenska rödlistan 2025.

Föda och beteende

Pilfinken äter främst frön och säd och söker föda på marken i flock, där den rör sig hoppande. Ungarna matas till stor del med insekter och spindlar. Den besöker fågelbord och uppskattar särskilt jordnötter. Pilfinken är fridsammare än gråsparven, driver inte bort andra fåglar och tar ofta långa sandbad. Den häckar ofta i hål i gamla träd och använder gärna fågelholkar.