Ringduva

Så känner du igen den

• Mest grå dräkt med grönblått skimmer på huvud och nacke, rosafärgat bröst
• Vita fläckar på halsens sidor men ingen ring, ungfåglar saknar fläckarna
• Vita tvärband på vingens ovansida syns tydligt i flykten
• Könen är lika, men honan har mindre rödton på bröstet och något mindre halsfläckar

Läte

Sången är ett ganska dovt, femstavigt hoande med betoning på första stavelsen. Strofen upprepas cirka tre till fem gånger utan paus och avslutas med ett ko. När den flyger upp hörs ett intensivt smattrande från vingarna, som fungerar som varning.

Var och när

Ringduvan är delvis flyttfågel och häckar i Sverige. Den är vanlig i skogs- och jordbruksbygd från Skåne till Norrbotten och södra Lappland och rapporteras från alla 21 län. Höstflyttningen kulminerar i oktober, då stora mängder lämnar Sverige via Falsterbo. Arten rapporteras mest i mars och april. Den är inte rödlistad i Svenska rödlistan 2025.

Föda och beteende

Födan är nästan helt vegetabilisk: spannmål, frukter, ärtor, frön, bär, skott och knoppar, och på vintern är bokollon och ekollon populära. Den söker oftast föda i flock på öppna fält och åkrar och besöker ofta fågelbord vintertid. Utanför häckningstiden ses den ofta i större flockar. I flyktspelet stiger den brant med ljudligt vingsmatter och glider sedan med stela vingar och utbredd stjärt.