Skogsduva

Så känner du igen den

• Blågrå med grön halsglans, gråaktigt purpurröd framhals, vit undersida och rosa näbb med gul spets
• Två korta mörka vingband, grå övergump och brett mörkt band längst ut på stjärten
• I flykten mörk bakkant på vingen och mörkgrå vingundersida, inte vit som hos klippduvan
• Hane och hona är lika men hanen är något större, ungfåglar saknar skimrande halsfläck

Läte

Lätet är ett kort "hu" som ofta upprepas. Det korta, djupa och grymtande lätet skiljer sig tydligt från ringduvans modulerade kuttrande.

Var och när

Skogsduvan häckar sparsamt i Sverige från Skåne till mellersta Värmland, sydöstra Dalarna och Gästrikland, och är mycket vanligare i söder och öster än i väster. Den återkommer i mars och april och flyttar i september och oktober till södra Frankrike och norra Spanien, men ett fåtal övervintrar i södra Sverige. Den rapporteras mest i mars, sällan i december, och från alla 21 län.

Föda och beteende

Skogsduvan äter frön som raps och åkerogräs samt bär, säd och ärtor, och söker främst föda på öppna fält och åkrar. Den är ganska skygg och ses oftast i flockar på några få till några tiotal fåglar, ofta tillsammans med ringduvor. Boet ligger oftast i trädhål, och under den kretsande vårflykten smäller vingarna som en piska.