Turkduva

Så känner du igen den

• Övervägande ljust beigegrå med något mörkare brun rygg och mindre vingtäckare
• Svart, vitkantat halvband i nacken, könen ser likadana ut och ungfåglar har svagt nackband
• Lång stjärt med bred vit kant, de centrala stjärtfjädrarna är beige
• Röd iris med smal vit ögonring, mörkgrå näbb och korta rödrosa ben

Läte

Sången är ett monotont do doo-do, där den andra tonen är utdragen och betonad och den tredje lägre. I flykten, särskilt strax före landning, hörs ett hest, skränande ljud.

Var och när

Turkduvan är stannfågel och rapporteras året runt. Den finns i städer och samhällen i södra och mellersta Sverige och lokalt i Norrlands kustland norrut till Luleå. Den trivs i lummiga trädgårdar, parker och alléer med högvuxna äldre träd. Andelen av alla fågelrapporter är högst i Gotland, Kalmar och Blekinge. På svenska rödlistan 2025 är arten nära hotad (NT).

Föda och beteende

Turkduvan äter främst frön, groddar och gröna blad, och i städer även matrester som bröd. Där det finns gott om mat, till exempel säd, kan betydande flockar samlas. Hanen spelflyger med en snabb, nästan lodrät stigning och glider sedan länge nedåt i en cirkel. Boet är en enkel plattform av kvistar i träd, buske eller ibland på byggnader, och paret lägger vanligtvis två till fyra kullar.