Sångsvan

Så känner du igen den

• Vit fjäderdräkt och klart gul näbbrot, medan näbbens spets och nederdel är svart
• Det gula på näbben når nedanför näsborren
• Oftast rak hals och spetsigt huvud där näbben fortsätter ut från den sluttande hjässan
• Ungfåglar är gråbrunvita, och honan är tydligt mindre än hanen men annars lik

Läte

I flykten hörs ett högt, trumpetande läte i grupper om tre eller fyra toner, ungefär kloo-kloo-kloo. Vingarna ger bara ett tystlåtet svischande, till skillnad från knölsvanens kraftigt sjungande vingslag.

Var och när

Sångsvanen är delvis flyttfågel och häckar i hela Sverige, med störst bestånd i Norrbottens, Västerbottens och Gävleborgs län. Flyttningen till övervintringsområden i södra Sverige, Danmark och Nordsjöländerna börjar i oktober. Flyttningen norrut börjar vid månadsskiftet mellan februari och mars. Stora rastplatser på våren är bland andra Hornborgasjön, Tysslingen, Väster-Färnebo och Umeälvens delta. Den rapporteras från alla 21 län och mest i februari, mars, november och december.

Föda och beteende

Födan består av växter och växtdelar, och på senare tid söker sångsvanen även föda i jordbruksområden som gäss gör. Utanför häckningstiden är den sällskaplig. Paren bildas för livet, och boet är ofta mycket stort och byggs mest av växtdelar från sjöbotten. Honan lägger fyra till sju smörfärgade ägg. Under flyttningen flyger den oftast på 50 till 200 meters höjd i upp till 100 km/h.