Stare

Så känner du igen den

• Svartaktig med grön eller purpurfärgad metallglans, på vintern med vita till beige fjäderspetsar
• Gul näbb i häckningsdräkt, svartaktig näbb i vinterdräkt
• Kort stjärt och trekantiga, spetsiga vingar i flykten
• Hanen har mörkbrun regnbågshinna och honan ljus, ungfåglar är gråbruna utan metallglans

Läte

Sången är ihållande och pladdrande, med stigande och fallande piptoner, smack-, visslings- och skallerljud och härmade läten, ofta av vaktel, ormvråk och tofsvipa. Mot flygande fiender varnar den med ett snabbt upprepat, skarpt ”spett, spett”, mot fiender på marken med ett utdraget ”brrrrrrrt” eller ”tschrrr”. En flygande flock hörs på vingslagens susande ljud hundratals meter bort.

Var och när

Staren häckar i Sverige och är delvis flyttfågel. Den rapporteras från alla 21 län och mest i mars. Återflyttningen börjar i februari, och redan i juli gör starar i södra Skandinavien en mellanflyttning till Tyskland och Danmark. Den är tätast där hålrika trädgrupper gränsar till ängsmark. Arten är rödlistad som sårbar (VU), och beståndet uppskattades 2018 till drygt 400 000 par.

Föda och beteende

På våren och försommaren äter staren främst insekter, larver, daggmaskar och små snäckor, resten av året mest frukt och bär. På marken går den i stället för att hoppa. Stararna övernattar tillsammans, främst i större vassområden men också i träddungar, täta buskage och stadscentrum. Boet läggs främst i trädhålor, men även i fågelholkar och hålrum i byggnader.