Stjärtmes

Så känner du igen den

• Liten, rund kropp och en stjärt som utgör mer än halva längden
• Svart rygg, vinröda eller rödbruna skuldror och vitkantad svart stjärt
• Kort näbb och svart öga med gulorange övre ögonlock
• Nordliga fåglar har helt vitt huvud utan mörka ögonbrynsstreck, hane och hona är lika

Läte

Flockar lockar ständigt, så stjärtmesar hörs ofta innan de syns. De tre huvudlätena är ett ensamt högt pit, en trestavig drill eez-eez-eez och ett skallrande schnuur. Från flockar som drar förbi hörs ett trestavigt sii-sii-siih omväxlande med ett surrande tserr tserr. Sången hörs sällan och är lågmäld och kvittrande.

Var och när

I Sverige finns stjärtmesen i södra och mellersta delarna, norrut till södra Värmland, Dalarna och Hälsingland, samt längs Norrlandskusten till Norrbotten. Den rapporteras från alla 21 län, mest i november till februari och sällan i juli. Beståndet uppskattades 2018 till 34 000 par och anses livskraftigt men tros minska. Arten är inte rödlistad i Svenska rödlistan 2025.

Föda och beteende

Stjärtmesen klänger vigt i tunna grenar, ofta upp och ned. Den äter insekter året runt, främst leddjur, och helst ägg och larver av fjärilar. Vid fågelmatningar på vintern tar den små bitar av nötter, talg, brödsmulor och ost. Utanför häckningstiden rör den sig i kompakta flockar på tre till 30 fåglar, och kalla vinternätter trycker de ihop sig för att hålla värmen.