Trädkrypare

Så känner du igen den

• Böjd näbb och barkfärgad brun ovansida, fint mönstrad i svart, brungult och vitt
• Vit undersida med brungul ton på buken, sidorna och kloakområdet
• Vitt ögonbrynsstreck och långa styva stjärtpennor i enfärgat brunt
• Könen är lika, ungfågeln är mattare med fina mörka fläckar på sidorna

Läte

Kontaktlätet är ett mycket lågmält, tunt och gällt ”sit”. Mest utmärkande är ett genomträngande ”tsri”, ibland upprepat i en serie. Hanens sång börjar med ”srrih, srrih”, följt av kvitter, ett fallande porlande och en vissling som faller och sedan stiger. Den korta strofen påminner om läten från blåmes och lövsångare.

Var och när

I Sverige är trädkryparen vanlig i barrskogar och blandskogar i större delen av landet och rapporteras från alla 21 län. Den föredrar mogna träd och finns också i parker och stora trädgårdar. Arten rapporteras mest i november till februari. Beståndet uppskattades 2018 till cirka 1,1 miljoner par, och arten är inte rödlistad i Svenska rödlistan 2025.

Föda och beteende

Med den långa tunna näbben drar den ut insekter och spindlar ur sprickor i barken, och under kallare månader kan den äta frön från barrträd. Den hoppar muslikt uppför stammen med stöd av stjärten och flyger sedan till basen av ett annat träd. Den är inte skygg, ansluter ibland till meståg på vintern och kan i kallt väder sova ett dussin eller fler tillsammans i en skyddad hålighet.