Domherre

Så känner du igen den

• Svart hätta, vingar och stjärt med blå metallglans
• Hanen är röd på huvudets sidor och bröstet, honan blekare och gråbrun med dragning åt lila
• Grå rygg, vitt vingband och vit övergump som syns tydligt i den vågformiga flykten
• Kort och tjock näbb med kraftigt välvd övernäbb

Läte

Det vanliga locklätet är en tyst, låg och melankolisk vissling, ungefär ”peeu” eller ”pew”. Den nordliga underarten pyrrhula, som finns från Skandinavien till Östeuropa, har ett lockläte som påminner om en barntrumpet. Sången är en svag vissling uppblandad med knirkande och klagande toner, och både hona och hane sjunger.

Var och när

Domherren är stannfågel och finns i hela Sverige utom på högfjället. Den lever i barr- och blandskog, gärna på fuktig mark med rik undervegetation och i granplanteringar. Den rapporteras mest i december och januari, då den gärna kommer till bebyggelse och fågelmatare, och sällan i augusti och september. Vissa år flyttar många till Danmark och Mellaneuropa. Andelen av alla fågelrapporter är högst i Norrbotten, Västernorrland och Jämtland.

Föda och beteende

Domherren äter frön, knoppar, bär som rönnbär, späda blad och en del insekter. Den rör sig oftast i par och bara sällan i grupper. Under häckningstiden är den skygg, men resten av året är den lättare att observera. Boet placeras oftast i unga granar eller i häckar, och honan ruvar två till tre gånger om året mellan april och augusti.