Grönsiska

Så känner du igen den

• Två ljust gulgröna vingband omgivna av svart och ljusgrön övergump i alla dräkter
• Hanen är grön på rygg och bröst, med svart hjässa och svart strupfläck
• Hona och ungfåglar är ljust grågröna med mörk vattring, utan hanens svarta partier
• Kort, konformad och spetsig näbb samt kort, kluven stjärt

Läte

Locklätena är tvåstaviga och visslande, ett fallande "tilö" och ett stigande "tluih". Den har också ett knattrande småläte. Sången är en kvittrande och drillande ramsa med härmningar, som gång på gång avbryts av en utdragen, nästan kiknande ton. Grönsiskor sjunger året runt, ofta i grupp.

Var och när

Grönsiskan är delvis flyttfågel och häckar i hela Sverige utom i fjällen, och den är allmän i södra och mellersta Sverige. En del svenska grönsiskor flyttar söderut till Tyskland och Frankrike medan andra övervintrar. Den rapporteras från alla 21 län och mest i januari, februari och september. På vintern föredrar den stubbåkrar, odlingar och områden med fröbärande träd.

Föda och beteende

Vintertid ses grönsiskan ofta i stora flockar, ofta blandade med gråsiskor, och lever då främst av alfrön. Den äter också frön av örter och gräs samt insekter. Den söker föda akrobatiskt och hänger ofta upp och ner som en mes. Den drar vida omkring men är rätt oskygg, och flykten är snabb och bågformig.