Steglits

Så känner du igen den

• Röd panna och strupe, vitt huvud med vita halssidor och svart hjässa och nacke
• Svarta vingar med ett brett, intensivt gult band som syns tydligt i flykten
• Lång, spetsig elfenbensfärgad näbb, svart kluven stjärt och vit övergump
• Hanens röda ansiktsmask når strax bakom ögat, honans når inte förbi ögat

Läte

Locklätet är ett upprepat ”tick tickeli tickelitt”, som har gett arten dess namn. Sången liknar grönsiskans och är snabb och kvittrande, med omväxlande toner och inslag av locklätet. Aggressionslätet är ett hårt, snarrande ”tschrr”.

Var och när

I Sverige förekommer steglitsen främst i södra och mellersta delarna, men även längs Norrlandskusten till Norrbotten, och den rapporteras från alla 21 län. Den är delvis flyttfågel: en del flyttar i oktober till november till Väst- och Sydeuropa och återkommer i mars till april, medan andra övervintrar. Arten rapporteras året runt, är numera vanlig och har ökat med 112 till 245 procent de senaste tio åren.

Föda och beteende

Steglitsen lever mest av frön och har särskild förkärlek för frön från tistlar och kardborrar. Den är en skicklig klättrare som ofta klättrar i tistlar för att samla frön. På vintern samlas steglitser i flockar på upp till 40 fåglar, ibland fler, och flockarna kan vara blandade med hämplingar, gulhämplingar och grönfinkar. Den häckar två gånger om året, första gången i maj.