Vinterhämpling

Så känner du igen den

• Rostbeige huvud och ofläckad strupe, mörkt brunsvart rygg och vit till smutsvit undersida
• Kort näbb ungefär som en siskas, gul på vintern och gråbrun på sommarhalvåret
• Saknar hämplingens röda hjässa och bröst, har mindre huvud och något längre, mer kluven stjärt
• Adult hane har rosa övergump och rosa inslag på bröst och panna, honan brun övergump

Läte

Locklätet är ett lite metalliskt, vresigt "tweeht" eller "dreeht". Flyktlätet är oftast tre stavelser, "tjip-ep-ep", och hårdare än hämplingens. Sången liknar mest citronsiskans, med snabba drillar och surrande ljud, och känns igen på invävda knattrande "trrrrrrr" och ofta ansatser till locklätet.

Var och när

Vinterhämplingen är delvis flyttfågel och häckar sällsynt i Sverige, i bergsbranter i västra fjällkedjan och i övre delarna av videbältet. Den övervintrar regelbundet i södra och mellersta Sverige och drar norrut i april och maj. Den rapporteras mest i oktober och november och sällan i augusti och september. Andelen av alla fågelrapporter är högst i Halland, Östergötland och Skåne. På svenska rödlistan 2025 är den nära hotad (NT).

Föda och beteende

Den äter främst frön som plockas från marken, och vintertid söker den ofta frön i ruderatmarker. Utanför häckningstiden bildar den ofta stora flockar, ibland blandade med andra finkar vid kuster och strandängar. Under flyttningen är den mycket aktiv och föga skygg. Honan bygger boet på marken eller lågt i en buske, ofta i små glesa kolonier.